Från Tarmo och Kemi till RV-125.
Gamla kämpar som gått i pension.
Det flytande kulturarvet som Finlands sjöhistoriska museum och Kymmenedalens museum värnar om, d.v.s. museiskeppen och –båtarna, tillbringar sina välförtjänta pensionärsdagar vid museiflytbryggan, som är öppen för allmänheten på sommaren. Under seglingssäsongen kan man därutöver sporadiskt se fortfarande i trafik varande, privatägda traditionsfartyg vid Vellamos kaj.
Redan under sina arbetsdagar var Isbrytaren Tarmo (1907) en bekant syn i centralhamnen i Kotka och på rutterna till Kotka. Tarmo, som togs ur bruk i slutet av 1960-talet, har verkat som museum från 1992. På sommaren kan du se närmare på Tarmo genom att följa en märkt rutt som leder från kommandobryggan till maskinrummet. Till det i England byggda ångfartygets historia hör vardagliga uppgifter på havet men även dramatiska händelser i världskrigens malströmmar på 1900-talet.
En annan av Sjöfartsstyrelsens gamla båtar, fyrbåten Kemi, som byggdes i Björneborg 1901, håller på att iståndsättas vid utrustningsbryggan på norra sidan av Vellamo. Kemi öppnas för publiken efter restaureringsarbetet.
Museiflytbryggan är numera hemmahamn även för lotskuttern Pitkäpaasi (1898). Pitkäpaasi är byggd i Norge vid den välkända båtkonstruktören Colin Archers båtbyggeri. Den fortfarande fullt funktionsdugliga träbåten kan befinna sig ute till havs men med litet tur kan du se närmare på den när den ligger vid den flytande bryggan.
Bevakningsbåten Telkkä (1958) och RV 125 (1960) som var i Sjöbevakningens bruk ligger förtöjda på yttre sidan av Vellamos flytbrygga. Under sina sista aktiva år på 1990-talet seglade Telkkä under estnisk flagga. RV-fartygen hörde fram till de senaste åren till sjöbevakningsstationernas grundfartygsbestånd och visade särskilt vad de dög till under menförestider som livlina i skärgården.
