I FÖRENINGSHUSET

Välkommen till föreningshuset

<p>Föreningshuset är en samlingsbenämning på hus som olika ideella föreningar byggt för att samlas i. I Finland finns cirka 2 500 föreningshus, varav de äldsta byggdes på 1880-talet. Som livligast var byggandet i början av 1900-talet. Ungefär en fjärdedel av de nuvarande föreningshusen har klassificerats som kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Föreningshusen namngavs ofta efter naturen, en ideologi, vikten av att fira, Kalevala eller finskhet.</p>

<p>Det finns föreningshus i alla storlekar, allt från stugor på några tiotals kvadratmeter till stenhus på tusentals kvadratmeter. De äldsta föreningshusen har vanligen byggts av timmer i enlighet med det traditionella byggnadssättet. De flesta är mer praktiska än praktfulla, men även i de anspråkslösaste husen kan man se kännetecknen för vardera tids byggnadstradition. I städernas centrum fick föreningshusen en dekorativ fasadbeklädnad, på landsbygden kunde huset förbli timmerbeklädda.</p>

<p>I början av 1900-talet etablerades föreningshuset som en helhet bestående av en hög sal med scen, hall och restauranglokal med kök. Föreningshusets huvudsakliga lokal och hjärta är festsalen. Lokalerna och föreningarna erbjöd medborgare i alla åldrar möjlighet att delta i samhällsdebatten, teater- och musikhobbyer, idrott och även nykterhetsarbete i husen.</p>

Scenografi som beskrivning av hembygden

<p>När teaterhobbyn spred sig till landsbygden och småstäderna i början av 1900-talet, framfördes också pjäser på föreningshusen och som avslutning på soarén spelade orkestern. När teaterverksamheten etablerade sig i föreningshusens verksamhet, planerades även scener för dem. Scenografins målningar betonade den finländska landsbygden, såsom skogar, sjölandskap och stugor. De var lika viktiga, oberoende av om scenografin målades av en känd konstnär eller en okänd entusiast.</p>

<p>I vitrinen visas scenografierna som tagits ur bruk i Salo-Miehikkälä ungdomsföreningshus. På baksidan av dem finns signaturen E. Kokki -50. </p>