Kuvassa tekstiä ja neljän saaren ääriviivat.

Fyra öar i Finska viken

Hogland, Tyterskär, Lövskär och Seitskär är utöar i Finska viken. De tillhör numera Ryssland, men fram till andra världskriget var de finska, liksom de andra mindre öarna i samma område. Tillsammans kallas öarna för de avträdda utöarna.

Avsked från hemöarna

<p>Andra världskrigets utbrott innebar slutet för utöarnas historia som finska områden. Öarna var strategiskt viktiga för Sovjetunionen, som i mars 1939 lade fram ett förslag till Finland om att arrendera dem för en period om 30 år. Också en bytesaffär föreslogs, men inte heller den realiserades. Sovjetunionen återkom till ärendet i oktober–november samma år, med förhandlingarna gick på grund och kriget mellan Finland och Sovjetunionen bröt ut den 30 november 1939. </p>

<p>Finländarna hade emellertid börjat evakuera befolkningen från gränsområdena redan i oktober 1939. Evakueringen gjordes i smyg. Invånarna på Seitskär evakuerades till Kotka med fartyget Suursaari den 10 oktober 1939. De placerades i Kymmene och Veckelax. I juni 1940 gick Seitskärbornas färd vidare till Åbo skärgård i västra Finland. </p>

<p>Hoglänningarna lämnade sin ö den 11 oktober 1939 med egna jaktbåtar och åkte till Lovisa, som föreskrivits som evakueringsort för dem. Samma dag evakuerades också invånarna på Tyterskär som placerades tillfälligt i Pyttis och Lovisa. </p>

<p>Till skillnad mot de invånare som evakuerats från sina hem på fastlandet, kunde utöborna inte återvända till sina hemöar under fortsättningskriget. Finland hade förlorat kriget och överlät öarna till Ryssland. De evakuerade invånarna började sina nya liv på sina nya hemorter på fastlandet, i Kymmenedalen, Nyland och västra Finland.</p>

Ihmisiä tavaroineen laiturilla.
Evakuerade Lövskärsbors ägodelar i fiskehamnen i Kotka.

Hogland

<p>Hogland, som har en areal på omkring 21 kvadratkilometer, är den största av de avträdda utöarna. Avståndet från Kotka till Hogland är 40 kilometer. Siluetten på tre av öns fyra höjder syns ända till det finska fastlandet. Hogland var ett av Finlands mest populära resmål på 1920- och 1930-talen. När ön evakuerades uppgick dess befolkning till 772 personer.</p>

Merimaisemassa saari ja sen rannalla uimakoppeja.
Badstranden på Hogland. I bakgrunden syns byn Suurkylä med sina kyrktorn och fyren.

Tyterskär

<p>Tyterskär är 8,3 kvadratkilometer stort. Avståndet till Kotka är 75 kilometer. Tyterskär blev en självständig kommun 1899 då man separerade från Hoglands kommun. På öns östkust finns ett 2,5 kilometer långt flygsandsområde, som på vissa ställen är över en halv kilometer brett. Bosättningen på ön var koncentrerad till tre byar på den södra kusten. När ön evakuerades uppgick dess befolkning till 436 personer.</p>

Kolme naista kulkee rantahietikolla selin kameraan.
Sandstrand vid Kaunismäki på Tyterskär år 1936.

Seitskär

<p>Seitskär är den minsta och östligaste av de avträdda utöarna, avståndet till Kotka är cirka 90 kilometer. Öns areal är 4,2 kvadratkilometer. Seitskärs skärgrupp omfattar 33 skär. Seitskär blev en självständig kommun år 1903, då man separerade från Koivisto landskommun. Bosättningen på ön fanns i tre byar på västkusten. Seitskär var en gång i tiden Finlands tätast bebodda landskommun. År 1939 fanns här 688 invånare.</p>

Kuvassa majakka, rantakivikkoa ja rakennus.
Seitskärs fyr fotograferad på 1930-talet. Bild: Kaarlon Valokuvaamo, Kymmenedalens museum.

Lövskär

<p>Lövskär har en areal på 15,3 kvadratkilometer. Avståndet från Kotka är 70 kilometer.

Lövskär blev en självständig kommun år 1905. Ön består av två delar. Näset förenar huvudön och Suisaari öster om den. På Lövskär fanns två byar. Lövskär hade den största befolkningen av de avträdda utöarna. När ön evakuerades år 1939 lämnade 1 089 personer ön. </p>

Keskeltä kuvaa kulkee tie kohti kuvan horisonttia. Taustalla asuinrakennuksia.
Bylandskap på Lövskär.

Havet ger brödfödan

<p>Tiden från 1900-talets början till första världskriget var sjöfartens glansperiod på utöarna. Seglingssäsongen för öbornas fartyg varade från april till slutet av oktober. Med fartygen fraktades fisk, sälfett, kullerstenar och potatis. Destinationshamnarna var i huvudsak S:t Petersburg, Tallinn, Viborg och andra kuststäder vid Finska viken.</p>

Rannalla oleva pitkä tukeista rakennettu laituri. Laiturilla kymmeniä lapsia. Heidän takanaan halkopino.
Ved och bybor på Seitskärs fyrkaj på 1920-talet. Bild: Kymmenedalens museum.

Ahtis generösa gåvor

<p>Fiske var en av utöbornas viktigaste näringar. Strömmingen som fiskades med nät och notar var den viktigaste fångstarten. Vinterfiske idkades endast på Lövskär och Seitskär. De långa fångstresorna varade i flera veckor och nätterna tillbringades i notrum eller på hyttor som dragits ut på isen. Hyttorna vara bara några kvadratmeter stora och till inredningen hörde våningssängar, en kamin och ett litet bord.</p>

Viisi henkilöä kalaveneessä. Yksi mies nostaa verkkoja.
Hoglänningar tar upp nät i morgonskymningen. Bild: Kymmenedalens museum.

Han söker det han icke vill ha

<p>Den gamla gåtan uttrycker det som även många utöbor tänkte när de gick igenom sina fiskenät för att hitta hål i dem. Nätlagningen var en syssla som man aldrig var klar med.</p>

Nainen istuu tuolissa ja parvii verkkoharkissa kiinni oleva kalaverkkoa.
Marja Halli lagar ett fiskenät på Tyterskär år 1931. Bild: Kymmenedalens museum.

Värde av sälen

<p>Säljakt var en betydande binäring i skärgården. Fångsten delades med jaktlaget. Köttet från kutar och honor tillagades vanligtvis genom att koka. Sälfettet saltades i tunnor och fraktades vanligtvis till Lovisa där man bytte det mot salt och olika slags varor. Sältran som öborna använde för att impregnera sina båtar tillverkades genom att koka sälfett. Sältran användes också i skosmörjor. Skinn tillverkades för de egna behoven men också för försäljning. Som hjälp i säljakten användes sälhundar, av vilka det fanns hundratals på öarna.</p>

Kolme miestä lumipuvuissa jäällä olevan veneen edessä. Lumella makaa kuollut hylje. Yhdellä miehistä hylkeen kuutti sylissä.
Säljägare i stranden med sin fångst. Bild: Lauri Haapaniemi, Kymmenedalens museum.

Semesterparadis

<p>Hogland var ett av Finlands mest populära resmål på 1920- och 1930-talen. Så småningom hittade turisterna också till de andra utöarna. Turisterna lockades av naturen på öarna, havsutsikterna, sandstränderna och de idylliska fiskebyarna med sina invånare. Den reguljära båttrafiken till öarna etablerades på 1920-talet. Det bäst kända fartyget var S/S Suursaari. Turisterna inkvarterades i öbornas hus, eftersom det bortsett från ett fåtal rum inte fanns några andra inkvarteringar. </p>

<p>Efter avträdandet har öarna i huvudsak varit stängda för turister. I början av 1990-talet gjordes några hembygdsresor till öarna, men därefter har hamnarna inte riktigt velat ta emot finländare, med några få undantag.</p>

Mies ja nainen seisoo niityllä puisen kirkon edessä.
Tyterskärbor framför kyrkan på sin födelseö sommaren 1992. Besöket på ön var inte lika känslosamt som upplevelsen av att lämna ön som barn. Ön hade förändrats så mycket att den inte längre var samma hemö som man hade minnen av. Bild: Kymmenedalens museum.

Utöarnas evakuerade kyrkor

<p>I samband med att evakuera människorna räddade man också föremål från träkyrkorna på öarna undan kriget. De föremål från kyrkorna på utöarna som man lyckades bringa i trygghet finns idag på olika orter i Finland och till och med utomlands. </p>

<p>Från Seitskärs kyrka räddades allt som allt fyra kyrkskepp. Den tremastade fullriggaren Cezina ser ut som handelsfartygen under segelfartygens sista blomstringsperiod. Votivskeppet tillverkades av Jaakko Pulli år 1918 som tack för sin räddning från en brand på ett norskt fartyg med explosiv last.</p>